Igår var det midnattslopp i Stockholm. 21000 löpare, joggare, gångare, spexare.
I början var det tänkt att slå min tid från i fjol då man kunde lägga upp en annan taktik, se till att placera sig bra i startgruppen, kommer med så klart i 1b eller 1c. Hålla sig bort från tränsel. Första missen. Jag fick aldrig en startplats där. Ok, anmälning oss i "spexklassen". Blir en liten grupp och egen starttid. Lite missräkning.

Vid tävlingsdagen, fixa med kostymen, var ändå 12 år sen man sprang som Elvis, lite sammanställning av rätt musik det ska nog gå bra.

När jag vaknade lördagsmorse och tog med ut på en lite 4km runda bara för att testa så var något helt klart. Det blir inget supertid, - för varmt, för hög luftfuktighet, jag kommer ha extra vikt i form av peruk, dubbla kläder etc.

Så jag bestämde mig att är bara ute och ha kul.Och vilken folkfest det blev. 21000 gulingar. Hur hittar man någon när alla ha samma gula tröja, undrade min coach som var nog lite nervös.

Och loppet sen, ju det blev precis så varm och fuktig som jag gissade. Det hela startade med fyrverkeri och dunder och bra, som vanligt. Sen stack eliten. Efteråt de som skulle springer under 40, 45 minuter eller max 50 min. Men genom att man gör seedningen själv blir det som alltid. Mycket snabbt grötig.

Första 2 km gick det att springa rätt bra och fritt, och kort kom tanken: "Hej, det kunde ju gå. Sen blev banan något smalare, och vad var det där framme. En vägg! En gul vägg! Var sak man springa? I början förskökte jag att zig-zagga mellan folk, men det det var lönlöst. Så jag ändrade taktiken.

Jag var ju "Elvis" alltså spexa vid olika ställen och sen ta en liten intervall. Det var riktig, riktig kul och hade jag haft med en penna kunde jag lätt ha skrivit 100 och mer autografer. Folk ville fotas med mig, high-five, dansinlägg både med band som hade "mina" låter, samba-band eller enbart framför publiken. Riktig kul. Tiden blev ju helt ointressant. När jag sen lullade i mål på lite över 52 minuter var jag lite förvånad att alla runtomkring såg helt färdiga ut. Men förmodligen jag med. Hela dräkten och allt var helt dyng syr av fukt och svett. Det var inte direkt förhållande där man skulle kunna pressa ut det sista. Jag fick dock intryck att midnattsloppet är för många året höjdpunkt som man har siktad på. Vissa tar ut sig kanske för mycket eller är något oerfaren att 10 km är 10 km och banan är inte helt plat. Speciellt kommer två backar på de sista 4 km. Vid en tidpunkt där man kanske har sprungit för fort i början och kanske inte drukit tillräckligt.

Tyvärr var det två löpare som det blev för mycket för och som dog under eller direkt efter loppet. Så jobbigt det är för de anhöriga så är det dock något som kan förväntas i så jätte stora lopp speciellt under dessa förhållande. Bara synd att detta får mest uppmärksamhet i tidningarnar (DN, SvD, Expressen, Aftonbladet). Jag vill dock påstå att alla 21000 individers förberedelse till loppet och motsvarande träning såg till att mer än 2 människoliv räddades i form av mindre i-landssjukdomar och liknande.

Nästa lopp: Stockholm Halvmarathon 11/9 , i 13 grader och molnigt, tack! Sen förberedelse till årets fjärde marathon.

Innan dess: minst en triathlon.