Snittpuls de senaste 11 timmar: 62 .... och då var dagen rätt hektiskt. Nej, nej, nej, mitt jobb är inte alls för lugnt just nu ... tvärtom det händer massor med spännande saker ... kan det vara så att man mot slutet av säsongen börjar att komma i form? Vilopuls:38

att "Insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results."

Är inte det just vad många förvänta sig när de träna. Springa om och om "sin runda" och hoppas att de ska blir en bättre löpare. Inom Golf gör man ju inte så,- man gör om samma slag om och om igen och förvänta sig att med tiden blir det repetativ, och helst exakt samma slag, med exakt samma resultat, längd, rull etc. Man eftersträvar perfektion, som är dock bara teoretiskt möjligt och inte ens Tiger Woods är perfekt (... det var väl en intressant dubbeltydighet ... eller hur? ;-) )

I triathlon träning är det en annan sak. Springer, cyklar eller simmar du om och om igen på samma sätt så kommer kroppen lära sig detta tempo, denna belastning, musklerna och motoriken anpassar sig till detta. Det har tom forskats fram att kroppen utveckla en viss effektivitet med lägsta individuell energiförbrukning. Är inte detta intressant. Personligt tempo där kroppen har en optimerad energiförbrukning! Som är dessutom olika från person till person. Även om de väga lika mycket och är lika stora. Tillkommer att det kan vara så att du springer på ett tempo som känns jobbigt men ditt optimala tempo skulle vara något snabbare.

Lärdom: träna att variera dig i så mycket som möjligt. Inte bara long-slow eller short-hard utan olika tempo på samma sträcka, hålla ett visst pulsnivå, håller en viss fart etc. Spring x minuter vid tempo ett och sen lika många minuter med ett annat tempo. Dubbelt så långt med halva fart, - he, går det överhuvudtaget??? Prova, hur långsamt kan du SPRINGA?  etc. etc. Och hur snabbt kan du springa, nej inte bara 50m ... varför inte 57m?

Och nu pratade jag bara om löpning. Finns cykling, simning, rodd, styrketräning, skidåkning och och och och och

Fattar du nu varför jag inte ens kommer ihåg om jag någonsin tyckte att träning var tråkigt.

"Om man ska blir riktigt bra på något, måste man vara besatt".

Vad händer om man är åtminstone hängiven?

Igår var det midnattslopp i Stockholm. 21000 löpare, joggare, gångare, spexare.
I början var det tänkt att slå min tid från i fjol då man kunde lägga upp en annan taktik, se till att placera sig bra i startgruppen, kommer med så klart i 1b eller 1c. Hålla sig bort från tränsel. Första missen. Jag fick aldrig en startplats där. Ok, anmälning oss i "spexklassen". Blir en liten grupp och egen starttid. Lite missräkning.

Vid tävlingsdagen, fixa med kostymen, var ändå 12 år sen man sprang som Elvis, lite sammanställning av rätt musik det ska nog gå bra.

När jag vaknade lördagsmorse och tog med ut på en lite 4km runda bara för att testa så var något helt klart. Det blir inget supertid, - för varmt, för hög luftfuktighet, jag kommer ha extra vikt i form av peruk, dubbla kläder etc.

Så jag bestämde mig att är bara ute och ha kul.Och vilken folkfest det blev. 21000 gulingar. Hur hittar man någon när alla ha samma gula tröja, undrade min coach som var nog lite nervös.

Och loppet sen, ju det blev precis så varm och fuktig som jag gissade. Det hela startade med fyrverkeri och dunder och bra, som vanligt. Sen stack eliten. Efteråt de som skulle springer under 40, 45 minuter eller max 50 min. Men genom att man gör seedningen själv blir det som alltid. Mycket snabbt grötig.

Första 2 km gick det att springa rätt bra och fritt, och kort kom tanken: "Hej, det kunde ju gå. Sen blev banan något smalare, och vad var det där framme. En vägg! En gul vägg! Var sak man springa? I början förskökte jag att zig-zagga mellan folk, men det det var lönlöst. Så jag ändrade taktiken.

Jag var ju "Elvis" alltså spexa vid olika ställen och sen ta en liten intervall. Det var riktig, riktig kul och hade jag haft med en penna kunde jag lätt ha skrivit 100 och mer autografer. Folk ville fotas med mig, high-five, dansinlägg både med band som hade "mina" låter, samba-band eller enbart framför publiken. Riktig kul. Tiden blev ju helt ointressant. När jag sen lullade i mål på lite över 52 minuter var jag lite förvånad att alla runtomkring såg helt färdiga ut. Men förmodligen jag med. Hela dräkten och allt var helt dyng syr av fukt och svett. Det var inte direkt förhållande där man skulle kunna pressa ut det sista. Jag fick dock intryck att midnattsloppet är för många året höjdpunkt som man har siktad på. Vissa tar ut sig kanske för mycket eller är något oerfaren att 10 km är 10 km och banan är inte helt plat. Speciellt kommer två backar på de sista 4 km. Vid en tidpunkt där man kanske har sprungit för fort i början och kanske inte drukit tillräckligt.

Tyvärr var det två löpare som det blev för mycket för och som dog under eller direkt efter loppet. Så jobbigt det är för de anhöriga så är det dock något som kan förväntas i så jätte stora lopp speciellt under dessa förhållande. Bara synd att detta får mest uppmärksamhet i tidningarnar (DN, SvD, Expressen, Aftonbladet). Jag vill dock påstå att alla 21000 individers förberedelse till loppet och motsvarande träning såg till att mer än 2 människoliv räddades i form av mindre i-landssjukdomar och liknande.

Nästa lopp: Stockholm Halvmarathon 11/9 , i 13 grader och molnigt, tack! Sen förberedelse till årets fjärde marathon.

Innan dess: minst en triathlon.

Ok, ok, det var mycket tyst ett tag. Ett långt tag. Det var många orsaker till det men tar för lång tid att förklara. Jag har i alla fall bestämd mig att fortsätta att skriva här. Kanske lite mer regelbundet, lite mer fokuserad.
Det har snart gått tre dagar efter åter en målgång vid Kalmars Ironman. Min bästa tid sedan 14 år! Jag hade en plan innan, utstuderad i detalj och den genomfördes så pass bra att fram till km 28 var avvikelse 2:07 min, till slut tappade ytterligare 10 min. Men so what! Ännu en tävling som gav en extra kick då jag fick en extra kick av att den egna planen fungerade.

Ute på banan möte jag många som jag ändå undrade om de hade en tydlig plan vad de skulle göra. Jag vet så klart inte men jag undrar ändå: Har man alvarligt tänkt sig att cykla avsiktligt 180 km med en gnisslande kjedja eller en kedja som hoppar? En växel kan börja krångla under ett lopp, det händer (tom på Tour de France ;-) ) men en kedja tappar inte all olja under en regnfri dag.

Deltagarna verka över lag mycket väl förberedda i form av fysiskt träning. Men det finns andra aspekter.

t.ex vattnet hade 16 grader. Det är kallt speciellt när man utsätter huvudet för denna vattentemperatur i långt över en timme. Det kan bl.a påverka balanssinnet och välmående. Man kan förbättra denna situation avsevärt med en neoprenluva. Men jag såg inte många vid starten som hade en. Jag testade mina bägga två vilken som skulle passa bäst. Under simningen tyckte jag aldrig att det var kallt, - men det var det absolut under torsdagen vid test av originalbanan. Och på fredag var det vågor så att man långt ute delvis inte såg piren som vi simmande runt vid tävlingsdagen.

Jag är ingen elittriatlet. Det finns vid varje tävling många i resultatlistan före mig. Men jag har varit med länge och skaffade mig en viss erfarenhet som kanske en och annan är intresserad av att ta del av. Kanske vill du själv någongång i framtiden köra din första Ironman eller vill förbättra din tid. Alla kan blir bättre. Alla! Fördelen med triathlon är att det finns alltid något man kan förbättra.

Synpunkter är alltid välkomna.

En längre analys om loppet kommer senare.