Under dagens långpass upptäckte jag ett träd med minst 5 - 6 hakspettar. De hade tydligen söndagsfestmiddagen. Det lät så i alla fall. När man ser de sådär funderar man ju verkligen hur det kommer sig att de inte får huvudvärk.
Förresten blev den planerade 5minuters vila 7 minuter. Säkert är hela passet förstörd nu? ;-) knappast. Kroppen gick som en klocka.

Du har väl inte glömt den lilla ryssen? Kommer vi se honom till höst någonstans i en västeuropäiskt liga eller kommer han bara på korta besök under CL? Mål lär det blir hur som helst.... Enjoy ....

En fin behaglig långpass under helgen, som säkert många har redan avverkat i skrivande stund, är något alldeles speciellt så här dags på året. Luften är lite kallare, känns renare, pga den högre luftfuktigheten, det luktar lite mer mossig och mindre dammig, och ändå kan temperaturerna vara så pass bra att man inte är tvungen att ge sig ut som en rund Michellin-gubbe med massor-med-lager-principen-utstyrsel. Långlöpningen är även en utmärkt och hel gratis medicin för att rensa hjärnan, något slags reset där man efteråt får massor med nya tankar och idéer som är så väl behövligt på jobbet kommande veckan.
Hemma har vi hittat en mycket praktiskt metod som vi kalla för: Hon valla honom. I vårt fall är det så att jag springer och hon cyklar bredvid. Det finns flera fördelar med det. Men kan transportera lite saker som extra jackor (om man vill stanna och pausa) eller vätska, det är enkelt få information av sin coach av både hastighet, distans  etc. samtidigt som man kan be om en viss farthållning. Mycket praktiskt! Man kan träna vätskelangning/emottagning eller att springa vid ett visst tempo, eller åtminstone kontrollera om ens egen fodpod-kalibrering stämmer. Sen finns den sociala aspekten. Hitta man ett bra tempo är det inga problem att prata som vid en långpromenad. Även gemensam fika vid någon sensommarvarm bergshäll eller strandkant eller någon cafestuga som är öppet är inte heller så dumt. Som jag tidigare föreslog: variera din träning så mycket som möjligt för att få en så allsidig träning som möjligt. Inte så dumt heller faktiskt att man byter plats, hon ta en sträcka till fots och du pausar på cykeln, bara fantasin begränsar. Testa och berätta gärna vad du kommit på.

så ska Albert Einstein ha sagt en gång. Jag tycker det passar perfekt för träning och träningsplanering. Man kan ju surfa på nätet och hittar det ena fantastiska faster-in-8-weeks-formula efte den andra. Och fler och fler blir självutnämnda profeter av gör-så-här-och-du-blir-hur-bra-som-helst. Därför vill jag i alla fall försöka att vara försiktigt med generella råd, speciellt när man väldigt få gånger själv kunde klättra upp på en prispall. (Dock inte alla bra tränare var själva bra idrottare)

En sak slå mig dock ofta när man läsa alla råd: det finns massor med beräkningar, upplägg enligt många veckors planer och ibland få man fixa regelrätta excelfiler för att kunna beräkna alla träningsvärde, tempo, pauser, distanser etc. Visst, som oförbätterlig prylnörd och hopplös förtjust i siffror och statistik så gillar jag ju det till en viss gräns, men jag undrar slutligen om det är så avgörande om man har sprungit denna dagen 12 km på 4:30 tempo utan paus om man istället skulle ha sprungit 10 km på 4:27 med 1 min paus efter 5km. Jag tror inte det. Jag vill påstå att med undantag av väldigt speciella hastigheter och pulsnivåer så kan kroppen inte särskilja dessa differenser, - någon som säger emot och kan bevisa motsatsen? Samma sak vad händer om pass #4 denna vecka faller bort helt? Eller den är 12 timmar försenad? kl. 8 på morgonen än som planerad kl. 20 kvällen innan? Jag förkastar absolut inte alla träningsplaner och ofta är det de som får igång en nödvändig rutin hos oss. Men ta den med en nypa salt. Jag anser att det inte är så klokt alla gånger att plåga sig ut till ett träningspass bara för det står i träningsplanen men egentligen är man så sliten att passet ändå bara kan genomföras halvhjärtat. (Gör aldrig en träningspass där du innan har bestämd dig för, varför du kör just denna pass.) Vad är effekten då? Och hur fräsh är man då nästa dag till kommande pass? Kanske hade just en vilodag fått fram bästa effekten. Som bekant blir man bättre när man vilar (efter man har tränad innan).
MEN sen finns då avskräckande exempel åt andra hållet. Det värsta jag hittade var uppradade 1000m intervaller med en viss hastighet och mycket kort vila emellan. Från vecka till vecka skulle man öka antalet tusingar, och reducera vilan. När smashar man in i väggen??? Ju, inom simning kör man sådanna pass, men de sliter inte i närheten så mycket på kroppen som dessar rader av medeldistanslopp en efter en med korta pauser. Som sagt, keep it simple, men tänk efter vad du ska uppnå och var observant att för mycket enformig träning leder till mycket högre skaderisk. Variera så mycket du kan och ge kroppen den nödvändiga vilan. Så håll din träning enkelt, men inte för enkelt.
Förresten, idag, söndag går det världsomspännande World Human Race 10 km. Klicka på bilden nedan, en häftig grej. 25000 kvinnor är indirekt med genom att springer tjejmilen på Gärdet i Stockholm.

Hade strax efter Kalmar i tankarna att köra en, två tri-tävlingar till. Men så blev det inte. Främst berodde det på att tiden att förbättra sig på cykel och i simning nämnvärd var allt för begränsad och samtidig kom tävlingscykel med ett större reparationsbehov tillbaka från Kalmar. Sedan Kalmar blev det i snitt ca. 5h träning per vecka som är klart över tidigare snittet dock inte den höjning som måste till och är nu planerad till kommande säsong. Ännu är jag dock inte speciellt oroligt över det då i alla fall löpningen fungera ganska bra. Triathlontävlingar blir det alltså inga fler i år. Men höstloppssäsongen tar ju vid, och det kan rätt så väl vara inspirerande och uppmana till konsekvent träning. Om en vecka bör man så här dags vara någonstans vid km 6 av Stockholms Halvmarathon om prognosen håller och kroppen gör som den ska, i motsatsen till i torsdags.

Ibland är min kropp helt crazy. Jag borde känna honom vid det här laget då det har gått mer än fyra decenier jag har flyttad in i den. Jag har lärd mig vad han vill ha och hur han fungerar bäst. Det finns ett och annat knepp att få fart på honom ordentligt. Det vill du veta vad? Hemlis! ;-)
Och hans hjärt- lung-system trodde jag mig kunde jag bäst. Pytsan! Vad hjälper det om man kan rabbla hans vilopuls liggande 41, vilpuls sittande 51, och maxpuls 197, när den för allt i världen inte gör det han var tillsagt att göra. Övningen var mycket enkelt. Spring på band, först i 5 - 10 min i lugnt tempo kanske 12 km/h bara för att blir lite varm, höja sedan tempo till en bra, distinkt fart under en kortare tid och kör sedan så länge det går i vVO2max fart. Och vad gör kroppen lilla. Vill inte. Uppvärmningen och sånt gick bra och även fartökningen. Men sen när det var dags att visa, ingenting. Flås, flemt och klen tryck som en Bill-Gates-generation-WiiBox-lossas-sportare. Efter lite mer än 2 minuter, var det bara att gå ner i lunkatempo, annars hade jag blivit anmält av omgivningen för självmisshandel. Jag sänker testtempot ett par snäpp från utgångsvärdet, nytt försök, samma teater. Pinsamt! Då springer han senaste 2 veckorna PB på 5km, och 15 km och sen klara han inte testet. Jag plockade ner honom, tilltalade honom välvillig med mild röst. Inget svar! Jag föreslog en dusch och "slut för dagen" som han tacksam direkt accepterade. Fattade ingenting. Alla har en dålig dag, etc. men så här? När jag sedan kollade pulsvärden hemma var han inte ens upp på 90% av HRmax. Är han på väg att blir sjuk? Hoppas inte det. Vi har stora planer tillsammans under den kommande tiden. Bit ihop nu Jango, det roliga har inte ens börjat.
Kanske han behöver helt enkelt lite mer sömn. Vi provar på det.

Kom idag till SATS för att gör några tester kring min vVO2max och vad ser då mina längtansfulla ögon?  Ju, egentligen det fantastiska synen som jag redan beskrev här om dagen. Alla maskiner fullt fullt fullt, och absolut alla löpband, nej ett var drasigt. Resten, i full använding att GÅÅÅÅÅ på. I herre fridens namn. Vad är det för vits med att gå på ett löpband i 60 minuter. Ju, jag kikade på displayen av värstingbandet, det enda av de två som klara en maxhastighet över 16 km/h och vad gör karln, spaciera i 5 km i timmen på ett band. 53 min avverkad. Man hämpnar, man tappar hakan. För min träning så här dags på året behöver jag absolut inget löpband, men för tester är det det bästa redskap, därför vill jag komma åt det, i 30 min ca. , snälla.

Vet inte vad jag ska göra. Hota hos SATS VD med att säga upp min medlemsskap, protestera med sit- och Maxim-bar-hungerstreik framför banden? Stör alla tvsändare för då är det inte lika spännande att gå om man inte kan glo på tv samtidigt. Har du ett bra förslag, hör av dig, jag bjuder på lunch om det fungerar och löpbanden används igen för löpning! Inte gång, catwalk-training eller liknande.

Döm själv:

Exempel 1: Kista, ett par dagar sedan, klockan är sju på kvällen, full rush i shopping gallerian.

En man störtar genom glastaket till gallerian och landar bland shoppingfolket på betonggolvet. Han lever fortfarande, men har livshotande skador. Ett antal människor strömma till och ta upp sin mobiltelefon och …. ta kort, gör ingenting annat.

Exempel 2: Stockholm innestad, en kväll, många flanörer ute. En gångtrafikant blir så illa påkörd att den får allvarliga skador. En tjej rusar fram för att hjälpa till. Ett antal andra rusar också fram för ….att ta kort.

Vad rör sig i dessa fotograferande varelsers hjärnor? Hur ser deras hjärnor egentligen ut? Där tydligen allt som kallas för ansvarstagande, hjälpsamhet, empati, respekt verkar vara helt bortraderad från deras mentala hårddisk. Fotar de sin flickvän eller pojkvän också den dagen den ligger i dödskamp på gatan istället att försöka att rädda liv och åtminstone ringa 112?

I andra länder kan man hamna i fängelse för ”underlåtande av hjälp”. Ett sådant lag finns inte i Sverige, här har vi kommit ”längre”, mycket längre, alldeles för långt.

Jag känner en mycket, mycket dålig avsmak i munnen.